/\

ANNONS

"När jag gör goda gärningar mår jag bra" - är något många kan relatera till. Foto: Shutterstock
"När jag gör goda gärningar mår jag bra" - är något många kan relatera till. Foto: Shutterstock

Livsstil

Därför mår vi bra av att göra gott

Att det är saligare att giva än att taga är inte bara ett utslitet gammalt talesätt. Det stöds av vetenskapen. Att ge får oss att må bättre och leva sundare liv. Här kommer förklaringen.

En gammal man vid namn Glenn i Indiana tillfrågades en gång på en kyrkosammankomst om sin religion.
– När jag gör goda gärningar mår jag bra, när jag gör onda gärningar mår jag dåligt, det är min religion, svarade han.
Sannolikt hade inte Glenns visdomsord spridit sig mycket längre än till Indiana om inte Abraham Lincoln hade hört honom tala och senare upprepat Glenns ord för att beskriva sin egen moraliska kompass.

Altruism som begrepp är inte särskilt gammalt. Ordet i sig, fanns inte förrän 1851 när det myntades av den franske filosofen Auguste Comte baserat på det latinska ordet alteri ”andra”, men givandet som handling har sannolikt funnit sedan tidernas begynnelse. ”När jag gör goda gärningar mår jag bra”, det är något som de flesta av oss känner igen.

"När jag gör goda gärningar mår jag bra."

En god gärning får oss att må bättre. Ett leende till tack när du hjälpt en person lyfta ner barnvagnen från tåget, eller tacksamheten i tiggarens ögon när några mynt landar på bottnen av pappersmuggen, får dig att känna dig som en god människa.

Och de flesta av oss vill vara goda människor. Det är definitionen på vad som är ”gott” som varierar.

Det är framförallt den där varma känslan vi får inombords när vi göra goda gärningar – ger bort tid eller pengar – som får många oss att göra det. I slutet av 1980-talet myntade ekonomiprofessorn James Andreoni begreppet ”warm glow”, den positiva känslomässiga upplevelse som människor får av att veta att de gjort något gott.

Vi vill att andra ska veta hur goda vi är

Enligt ekonomerna Amihai Glazer och Kai Konrad har de som ger till välgörenhet andra motiv också. De vill visa andra hur goda de är. William Harbaugh – även han ekonomiprofessor – vid universitetet i Oregon, skrev 1998 i American Economic Review att om namnen på givarna publiceras, och det finns givna nivåer som en givare kan uppnå, anpassar de flesta sina donationer till det minimibelopp som krävs för att nå en viss sponsorkategori. Bill Harbaugh.

Så vi gör goda gärningar för att det får oss att må bra – men vi har inte något emot att andra får veta hur goda vi är. Det är begripligt.

Men även om de ekonomiska modellerna är begripliga rent intuitivt, så är ekonomi inte någon exakt vetenskap. Vi vet dock att det finns delar i hjärnans belöningssystem som aktiveras när vi gör goda gärningar. Vi vet att vår egen stress minskar när vi hjälper andra och att de psykologiska förändringar som sker i våra stressade kroppar kan mätas.

– Att ge är en handling som på verkar hjärnan på samma sätt som när vi får något, berättade Scott Huettel professor i psykologi och neurovetenskap på Duke University för ABC News.

När vi ger ökar aktiviteten i de områden i hjärnan som [vi vet] har att göra med motivation.

Hans egen studie visade att bakre, övre delen av hjärnbarken i tinningloben (pSTC) i hög grad aktiveras när människors altruism ökar. Den här delen av hjärnan fokuserar på att uppfatta andras avsikter och handlingar, vilket ursprungligen var ett sätt för våra förfäder, grottmänniskorna, att reagera på hot.

Det handlar om kemi

Att vara snäll mot andra triggar också flera lyckosubstanser i kroppen, enligt Stephen G. Post, chef för the Center for Medical Humanities, Compassionate Care and Bioethics vid Stony Brook University i New York.

Doften av glädje

Glädje smittar av sig på alla sätt. En studie som nyligen genomfördes i Nederländerna visade att när kvinnor luktade på skjortor som burits av män med ”lyckosvett” – svett som producerats när männen var lyckliga – påminde deras ansiktsuttryck om de som förknippas med njutning. När man exponeras för svett som producerats av glada personer smittar glädjen av sig, enligt Gün Semin, forskare vid universitetet i Utrecht.

Read more

Det är bland annat substanser som dopamin, endorfiner som ger människor en euforisk känsla, och oxytocin som är förknippat med stillhet, frid och inre lugn. Oxytocin leder till moderskänslor, i motsats till reaktionen ”fly eller fäkta” som genereras i stressiga ögonblick.

Behovet av dopamin leder i sin tur till att människor vill göra samma sak igen.

– Att ge till välgörenhet kan aktivera samma belöningscentrum i hjärnan, det dopaminergiska systemet, som är mycket nära förknippat med vanebildning, berättade William Harbaugh för New York Times.

– Detta tyder på att det kan vara möjligt att utveckla en vana att ge till välgörenhet precis som man kan utveckla andra vanor.

I en studie på National Institute of Health 2006, ledd av Jorge Moll, ombads 19 kvinnor föreställa sig en situation där de fick en summa pengar och att kunde välja mellan att behålla pengarna eller donera dem till välgörenhet. När volontärerna valde att ge bort (de imaginära) pengarna, aktiverades samma område i hjärnan som reagerar på mat eller sex.

Altruismen är inbyggd i våra hjärnor

För tio år sedan var resultaten revolutionerande eftersom slutsatsen verkade vara att altruism – att hjälpa andra, att göra goda gärningar, allt det – är inbyggt i våra hjärnor.

Marc Hauser, forskare på Harvard, berättade för Washington Post att människor i hela världen hanterar moralfrågor på samma sätt, vilket tyder på att moraliskt tänkande är inbyggt i hjärnan och inte en produkt av kulturen. Man skulle kunna betrakta moral ungefär som ett språk, där de grundläggande egenskaperna är inbyggda.

Simone Schall, chef för Cambridge Embodied Cognition and Emotion Laboratory.Det kan räcka att titta på andra för att trigga igång den varma känslan av att vara god, ”moraliskt upphöjd”. I en studie 2010 som leddes av forskaren Simone Schnall från Cambridge-universitet, tittade volontärer på tre TV-klipp: Ett upplyftande, ett neutralt och ett roligt. Efteråt berättade forskningsassistenten för dem att hon hade datorproblem att volontärerna kunde gå om de ville – men hon frågade dem också om de hade lust att hjälpa henne fylla i ett annat frågeformulär, även om det var ganska tråkigt.

Vad hände?

De som hade tittat på det upplyftande TV-klippet ägnade nästan två gånger så långt tid åt att hjälpa forskningsassistenten än de som hade sett de andra klippen.

Och i studie som gjordes i Australien 2008 konstaterades att anställda som fick donera 50 dollar till välgörenhet för företagets räkning sa att de var lyckligare och mer nöjda med sina jobb än de som själva fick behålla pengarna. I en uppföljningsstudie konstaterades att team som fick prosociala bonusar, dvs. pengar som skulle spenderas på någon annan, presterade bättre än de som fick personlig bonus

Som Shakespeare uttryckte det i Köpmannen i Venedig:
“That light we see is burning in my hall.
How far that little candle throws his beams!
So shines a good deed in a naughty world.”

 

Text: Risto Pakarinen

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng